" Efter tredje slaget hör jag mig själv skrika ”Jag vet inte!”. Blodet nästan sprutar ut ur munnen när orden lämnar mina läppar. Mina fötter är fasttejpade med silvertejp på ett par stolsben, händerna är knutna bakom ryggen med något sorts tunt rep som skaver. Jag vet hur jag kom in i denna situation, men trodde aldrig någonsin att det skulle hända mig. Speciellt inte eftersom jag bara är arton år. "
Jag håller på att skriva en liten berättelse. såå, ah vi får se hur det går. (y)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar