Alexx

Jag fick en fråga idag, en fråga som har fått mig att tänka resten av dagen. En fråga som fått mig att må lite dåligt. Alltså inte dåligt deprimerad med mer, allmänt, dåligt o: P.g.a en rad saker.

"Hur kan ni vara så glada hela tiden?"
Eller, både jag och en vän fick den. 

Jag hade ett riktigt svar på den frågan, men ville inte säga det. så nu ska jag skriva exakt hur jag tänker egentligen. 

Det finns ju såklart gånger jag inte är glad, men jag visar det oftast inte då jag hatar blickarna folk ger mig. De där medlidande blickarna som bara ser så sorgliga ut. Jag klarar det inte, för jag vill inte att folk ska mista sitt bra humör p.g.a mig. Om jag visar för folk att jag är lite nere vill jag bara ha världens mysigaste kram och så vill jag inte att de släpper mig.
Jag resonerar även såhär: Varför ska jag vara nere när jag kan vara glad?
Det finns ju liksom alltid något att glädjas åt, även om man inte riktigt tänker på det. Kanske en vän, ett minne, en sak, eller något man helt enkelt ser fram emot?

Det har varit tider då jag verkligen inte såg någonting positivt, men jag tog mig igenom det. Om jag blir negativ någon gång så tänker jag oftast tillbaka på förra gången då jag mådde så mycket sämre och att jag tog mig igenom det, då brukar oftast det jag genomlider inte kännas så svårt. 

Att jag oftast är glad är också för att jag inte har något att vara ledsen över! Jag har underbara vänner, familjen älskar mig och jag dem, vädret är alltid underbart vad det än är. man kan alltid hitta på något, även om det bara är att ligga och slappa. Se det positivt liksom.

Och det där med stress, folk har det jämt! Jag blir tokig! Folk mår dåligt av det, stress för inte någonsin något bra med sig! Därför stressar jag aldrig. Kanske lite småstress någon gång då och då men inte annars.
Jag hatar att stressa, därför gör jag det inte. Jag tar det oftast lugnt, går långsamma promenader och njuter av omgivningen. Om jag inte hinner dit jag ska i tid, det var ju dåligt, men jag vill inte komma i tid och då vara sönder stressad och skakig resten av tiden. 

Nu orkar jag inte skriva mer, men hade kunnat bli lika mycket till. 

Orkade någon läsa allt?