Dååålit Alexx, DÅLIIIT!

haha jag har blivit så himla dålig på att ta med mig kameran nu för tiden. Jag orkar bara inte. Det är därför det bara kommer upp texter nu för tiden. Jag har inga bilder att visa. Kan ju slänga upp ett "Collage" från Foto A kursen igår. Haha det suger då jag inte hade några bilder på datorn som jag kunde använda lite bättre.
Anledningen till att vi gjorde ett Collage, var för att vi skulle lära oss lite mer om att maska och markera i Photoshop. Ganska lärorikt faktiskt! :)

The end of time.

Fredagen var bland de finaste dagarna jag någonsin varit med om.
Musiken, människorna, talen, orden. 

Jag kunde inte sluta gråta, det gjorde så ont. 

När man väl stod där framme vid kistan och jag hade chansen att säga något, det fanns så mycket jag ville att du skulle veta, att alla skulle veta, men ingenting kom fram. Jag bara grät, grät och grät. Lade på rosen på kistan, tog min systers hand, kramade min kusin och gick och satte mig igen. 

Under all den här tiden så tänkte jag : 

"Du var en av världens absolut bästa personer, jag kommer alltid att älska dig, då, nu för alltid"

Jag kommer ihåg det sista jag någonsin hörde dig säga, du lät så glad. Du var alltid glad. 

Farfar, du är stark. Du klarar det. Vi klarar det. 

Twilight vampyrer.

Ja ni läste rätt, Twilight vampyrerna. 

Alltså jag fattar inte vad alla ser i Robert Pattinson? Och att man utsåg honom till världens sexigaste man? Nej jag håller absolut inte med. 

Det finns snyggare personer som är med i Twilight, jag menar, se bara på Jackson Rathbone! Så mycket snyggare än Robert! Jämför själva. 

Jackson                   -               Robert

Tryck på bilderna så blir de större.

This one's for you and me

Är det så fel att jag bara vill att alla ska må bra?
Att folk ska le, skratta, kramas?

Genom att skratta åt mig, prata bakom ryggen på mig, 

får mig att undra om ni tycker så. 

Ni ligger så långt ner i näringskedjan så att det är synd om er. 

Alltså, visst, det är skönt. Men ändå? tycker vissa tar det ganska omoget. Bara för att man ogillar någon, för att de är högljudda eller jobbiga på det sättet, ingen stor orsak för att vara så himla jobbiga tillbaka, eller rent utav mobba. 

It's like trying to teach blue to a blind man

Har ni någonsin fått en sådan där känsla där ni verkligen vill säga/fråga något till någon, men vet att man är taskig om man gör det? Fast ändå så vill man verkligen och det nästan bara slipper ur munnen på en? 

Haha en sådan känsla har jag nu, and it's killing me 'cause I won't do it.. xD 

HAHA

..hah...haha....BWAHAHAHAHAH <3 Den pekade på min katt! x'D <333